Ölprovning, del 1-4

Öl: Boddingtons Pub Ale

Ale

Betyg;

Johans motivation: Frisk och härlig!
Mitt absoluta förstahandsval om man går till en bättre pub. Rekommendationerna regnar från skyn likt ett förskräckligt regn av eld och svavel kusligt likt en av Egyptens 10 plågor.
Fast med bra saker!

Tova säger: Ljus öl. LJUS ÖL. Det är det jag dricker när jag dricker öl, så jag kanske är partisk. Men faktum är att såhär SKA öl smaka. Gott. Friskt. FAB! Det är som en smakorgie i min mun.

**EDIT**

Johan: Tova! Det är ingen ljus öl! Det är ale! Toppjäst!

Tova: TYST

————————————————–

Öl: D. Carnegie

Svensk porter

Betyg;

Johans motivering: Extremt stark humlesmak. Det står att den också ska ha toner av kaffe och choklad – men 99% av alla mörka öler har den beskrivningen.
Ett attribut den dock besitter är att den har en kraftig stallkaraktär, vilket är ett fint sätt att säga ”den smakar ju fan bajs, ju!”
Bajssmak är visserligen passande, om man tänker på att man hyllar ett visst kapitalt misslyckande (pun intended) vid namn Carnegie genom att dricka denna.

Cheers to you, corrupted businesspeople!

Tova säger: Jag ändrade mig efter att den här bilden togs. Det är en nolla. NOLLA. Först tyckte jag att det smakade gott, hör och häpna, men skenet bedrog. Den heter Carneige, uttalas ”carnage”, vilket betyder bajs, och det är fan exakt vad det var. Den var nästan lika äcklig, om inte lika äcklig fast på ett annat sätt, som körsbärsölen för att den ärligt smakar som att spy i min egna mun. Unken. Jag känner mig lurad och äcklad av denna öl och jag hällde faktiskt ut den till slut för att jag inte kunde få i mig den. Ord går inte att beskriva fasan jag kände när jag drack denna vidriga bajsdryck.

FÖR ÖVRIGT så togs dessa bilder på mig när jag precis hade druckit av denna öl så detta är en skildring av hur illa jag tyckte om ölen. Först tårades ögonen. Sedan dregglade jag omedvetet då min mun hellre ville få ut det igen än att spara det. Jag kan dricka mycket skit, so to speak, men det här var äckligt, vilket ni ser på bild nummer 2 där jag rynkar ihop ansiktet och sträcker ut tungan i ett slags substitut för att spy.  Jag har en vidrig halsbränna nu. Smak av bajs.

———————————————–

Öl: Kilkenny

Irländsk öl.

Betyg;

Johans motivation: Kilkenny är aldrig fel, men aldrig helt rätt.
Vattnig och frisk med en väldigt låg alkoholhalt på 4,3% – inga fjortisrusdrycker här, inte! Perfekt på en ljumm sommarkväll medan fåglarna kvittrar. Synd bara att fåglarna inte sjunger så här sent på sommaren – de sjunger för att locka till sig en partner på våren.

Jävla posers.

Jag hatar jävla fåglar.

Tova säger: Kilkenny var en rätt så anonym öl. På riktigt anonym. Den var blaskig och vattnig med en svag bismak av.. någonting.. som förde tankarna till att skottarna/engelsmännen/irländarna/skitsamma( de bor på samma ö ändå, typ) druckit riktigt stark öl och sedan kanske pissat ut det igen. Fast det smakade gott! Blommigt, om det säger er någonting. För mig betyder det att det smakade mestadels parfym. Och vatten. Därför får den en fyra för att det var en helt okej öl.

————————————————————-

Öl: Timmermans Kriek
Belgiskt körsbärsöl.

Ja, du läste rätt.
Körsbärsöl.

Betyg;

Johans motivation: Den får en etta eftersom den inte smakade öl överhuvudtaget. Den får poäng för att jag skulle kunna dricka den som en cider. Tydlig smak av, inte körsbär, men körsbärsgodis.
Eftersmak av hemska bakfyllor och misslyckande sökanden efter lycka.

Tova säger (eller snarare vrålar): Den får INGA poäng. INGA. Vill ni veta varför? Jo, dels för att drycken smakar som en penicillinkur med en vidrig smak av körsbärsmedel som är lika naturligt som en eftermiddag i Tjernobyl, dels för att sockerhalten känns mer koncentrerad (alltså värre) än Coca-cola. Jag drack inte ens mycket och jag mår illa av sockerruset. Dessutom ger den en vidrig eftersmak av magsyra. Jag kunde inte ens dricka klart skiten, och vi drack då 250 ml på två pers…