Men en upplevelse rikare!

Den här natten som precis förflutit kvalar lätt in på listan “De värsta nätterna i mitt liv”.

Varför?
Det ska jag berätta.

Det började med att jag gjorde mina vänner Linn och Tova sällskap på deras skolavslutningsfest. Jättetrevligt! De där konststudenterna är riktigt sympatiska!
Sen kutar vi vidare till krogen Pelikan. Fortfarande jättetrevligt.
Sen vandrar jag och Linn vidare i jakt på en fest i den sammetskatiga svärtan i Tanto. Inte lika trevligt – det är mycket vandra runt i blindo inblandat.

Sen skiljs vi åt när vi inte hittar nån fest.
Och nu börjar det roliga. För er.
För det var fan inte roligt för mig.

Jag kommer fram till porten som leder in i mitt hus. Jag har glömt mina nycklar hemma, men det visste jag. Och det var lugnt eftersom jag hade kommit överens med mor min att jag bara skulle ringa, och så skulle hon komma ner och öppna åt mig.
Men dessa jävla smartphones… ja, de drar väldigt mycket el. Och min hade ingen.

“Jaha? Varför är detta så fruktansvärt? Bara låna nåns mobil, hallå!”
Tack för denna värdefulla input.
Men jag kan inga nummer utantill.
“Jaha, så ring 118118!”
Ja, och nu kommer det – trumvirvel, tack! – ingen svara när ett okänt nummer ringer mitt i natten!

Vad gör man i detta läge? Man får inte tag på någon och är utelåst.
Jag vet inte vad man gör, men jag sover, i alla fall, utomhus.

Först i en port, men det blev snabbt för kallt. Speciellt när jag tog en gipssäck från en byggarbetsplats för att använda som rumpkudde.
Jag stod upp och sov på 7Eleven, Mariatorget. Fan vad de är trevliga där, förresten! Grymt!
Sen så crashade jag på en bänk i Mariatorgets tunnelbana. Förvånansvärt bekvämt.

Ja, jag har haft trevligare nätter.