Ponera att någon lägger fram ett argument i en debatt.
Tänk sen att det inte låter helt overkligt.
Och att motståndarsidan mest har principer att luta sig på.
Då kanske man tror på det faktiska argumentet.
De senaste åren har min syn på (olaglig)fildelning skakats. Först när det kom så brydde jag mig inte, sen vände jag mig emot det, och på senare tid har jag inte varit så säker.
Som ung så har jag ju befunnit mig i en miljö där man hellre friade än fällde Pirate Bay-personerna, till exempel.
Och den enda anledningen till varför jag inte varit 100% emot fildelning är att många har sagt att “de som delar filer går också på konserter och köper sen också folks skivor och grejer på riktigt!”, de menade alltså att ingen vinst gick förlorad.
De som har sagt att det är deras rätt, av nån jävla anledning, att ta musik från nätet gratis har jag aldrig lyssnat på – de är riktigt kassa i skallbenet.
Men tydligen så har inte hela “det är ett offerlöst brott”-argumentet bevisats förns nu!
Jag känner mig fett lurad!
Jag bara antog – och man ska aldrig anta! – att detta argument faktiskt baserades på hård, kall, okännande, vetenskaplig fakta.
Men icke!
Men, ja ja, mina principer gnyr och gnäller lite, men nu kan jag, åtminstone, tycka lite bättre om fildelning.
Bestämt mig har jag dock inte.
